lördag 14 mars 2015

Specialdelar från förr

På dagens tävlingscyklar är det mesta i komponentväg gjort för att fungera ihop som enheter. Modern cykelteknik påminner mer och mer om modern bilteknik, alltmer elektronik och moduler som byts istället för delar som mekas.
På 70- och 80-talen var det helt annorlunda, det var inte lika specialiserat som idag utan man kunde relativt problemfritt använda sig av en mängd komponenter från helt olika tillverkare och bygga ihop en riktigt personlig cykel.

Givetvis fanns det vissa parametrar man måste hålla sig till vad gäller gängor, diametrar och annat men på det hela taget var det på den här tiden mycket lättare att mixa delar än vad som är fallet idag och många fabrikanter liksom cyklister blandade också friskt mellan olika märken. Franska Motobécane är ett bra exempel på detta.
Eftersom det bara fanns friktionsväxling så var det väldigt lätt att blanda växelkomponenter, kransar och kedjor från olika tillverkare som exempel.
En missuppfattning som en del har idag f ö är att bara för att det är ett italienskt cykelmärke så måste man absolut ha Campa eller andra italienska delar monterade för att bygget ska stämma. Så var inte fallet alls, italienarna använde japanska och franska delar också.

Där existerade många små komponenttillverkare som kompletterade de större på ett mycket bra sätt. Flera som Omas som nämns härnedan hade tidigare legotillverkat delar till Campagnolo men marknadsförde nu egna produkter.
De här små firmorna som tillverkade specialdelar hette Omas, FT Bologna, ALES, Cascella, PMP m fl. En av dessa kallades Cobra. Cobra tillverkade huvudsakligen verktyg av hög klass för professionella cykel-mekaniker men de gjorde även annat som t ex lättade trimningsdelar i aluminium eller titan som skulle ersätta de vanliga originaldelarna då man var ute efter att få en så lätt cykel som möjligt, jo, det fanns weightweenies då också.

Men man tillverkade även ett styrlager och ett vevlager av mycket bra kvalitet som ett fullgott komplement till Campagnolos eller Gipiemmes lager.
Styrlagret var snarlikt Campagnolo Super Record fast med en aning kantigare design, det var uppbyggt på samma sätt i duraluminium och stål men med det undantaget att Cobran levererades med lösa kulor.
Konceptet med lösa kulor i lager kan f ö vara värt att gå in på här; man tar bort kulringen, vars funktion enbart är till för att uppnå en snabbare montering då kulorna hålls ihop, och ersätter den med lösa kulor som man trycker fast i fettet. Fördelen är då att man får in ett par kulor extra vilket ger ett starkare lager. Jag använder ofta lösa kulor i den nedre styrlagerskålen där påfrestningarna är störst och sen den vanliga kulringen i den övre. Om man har råkat få broms på styrlagret (autopilot) så går det ofta att lösa genom att ta loss den nedre skålen, vrida den lite och återmontera och sedan ladda med lösa kulor. Förutsatt att man inte kört slut på lagret innan då förstås.
Vevlagret hade den fördelen att det hade båda skålarna justerbara som synes, alltså ingen fast högerskål som är det normala. Fördelen är att man då kan finjustera kedjelinjen på ett smidigt sätt. Lagret var uppbyggt med maskinkullager som gav en mycket fin lagergång och levererades med superlätta vevaxelbultar som ni kan se på bilden. Man monterade vevarmarna först med vanliga stålbultar och använde dessa sedan som pricken över i så att säga! Bilderna på vevlagret har jag fått låna av Kalle Magnusson i Göteborg

Slutligen, inte att förglömma, så tillverkade man även ett klassiskt flaskställ som alla vi som tränade och tävlade på 70/80-talen kommer ihåg mycket väl! Gjort i aluminium och plast, superlätt, och det fanns i silver och svart förstås men även anodiserat i en mängd olika färger.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar