torsdag 1 april 2021

Inte enbart racer

Jag måste erkänna att jag är en utpräglad landsvägsåkare och inget annat, det är den typ av cykling som passar mig allra bäst. Bancykling är också en gammal favorit.

Mountain-bike, cross-country, offroad hamnar längre ner på skalan även om jag tycker det är roligt också men jag saknar det där speciella flytet man får upp på en landsvägsracer. Och det upplever jag aldrig på en mtb, fast det finns ju andra detaljer man trimmar som t ex balansen.

Då och då hamnar alltså en mountain-bike hos mig också. Denna vintage Kona Kilauea från 1997 har en lite speciell historia. Ramen kommer från USA (vet inte om den såldes i Sverige) och är i stål, Columbus Cyber, som var en rörsats Columbus utvecklade speciellt för mtb, mycket starka och lätta rör som ger en ram med fantastiskt fin respons, speciellt uppför. Original lack och dekaler men den har givetvis en hel del märken då det är en 24 år gammal välanvänd ram.

Komponenterna är nästan genomgående Shimano Deore XT/XTR från 1998 som jag monterade av en magnifik Klein Mantra Race då jag sålde denna. Gaffeln är en Answer Manitou SX i princip i nyskick. Styret liksom hjulen är av märket Bontrager och sadeln en klassisk San Marco Rolls. Sammantaget en mycket kompakt, snabb och responsiv hardtail som fungerar perfekt för det jag kör, stigar, grusvägar mm dvs gravel i högsta grad!

Här nedan några nytagna bilder på cykeln;












lördag 27 februari 2021

Campagnolo Record eller Nuovo Record?

Om man som jag frekventerar eBay ofta så märker man att många säljare (och köpare) använder namnen Record respektive Nuovo Record huller om buller i sina annonser och det stör mig lite grand.

Campagnolos ursprungs-gruppo hette och heter än idag bara Record. Om man tittar igenom de klassiska katalogerna som finns lätt tillgängliga på webben så upptäcker man snart att det faktiskt bara var ett fåtal komponenter som Campagnolo själva kallade Nuovo Record dvs Nya Record.

Nuovo Record var främst den klassiska bakväxeln som var standardverktyget på nästan alla tävlingshojar under 70- & 80-talet. Vevlagret i stål kallades också Nuovo Record under samma tidsperiod. Vidare kallades det lättade styrlagret i stål för Nuovo Record Alleggerita och slutligen kallades de nya kortare bakgaffeländarna 1010/B för Nuovo Record. De var de enda komponenter som tillverkaren själv kallade för Nuovo Record, allt annat heter bara Record. Här nedan några bildexempel tagna främst från webben;



Vevlagret kallades Nuovo Record även före 1978 då man genomförde ett antal förändringar av komponenterna för att anpassa dem till den amerikanska marknaden, och som synes även efter.





Jag trodde att det bara var styrlagret här ovan, Alleggerita modellen som kallades Nuovo Record, jag har dock hittat bilder på lagret i originalförpackning som också kallades Nuovo Record fast det inte hade de lättade skålarna. Min känsla är att båda dessa versioner var ganska sena, en bit in på 80-talet när Campagnolo även producerade grupperna Triomphe, Victory och Record Corsa (inte C-Record). Produktionen av både Record/Nuovo Record som Super Record upphörde ju inte förrän i mitten av 80-talet, mellan 1985-87.
Nuovo Record Strada

Record Strada


En annan rolig liten detalj angående Record och Nuovo Record komponenter som bara gäller dessa dvs de gula askarna, är att dessa var färgkodade - mörkblå text är italiensk gänga, röd text är engelsk gänga och grön text är fransk gänga. Gran Sport och Super Record askarna var inte kodade däremot.


torsdag 21 januari 2021

ISO & JIS - vad är skillnaden?

En fråga som kom upp nyligen handlar om skillnaden mellan de olika måtten på vevaxlar, ISO och JIS. Skillnaderna finns f ö även på styrlager men i det här inlägget pratar jag bara om vevlager och då vevlager av traditionell typ med fyrkantaxel.

Till att börja med avgörs längden på axeln av vilken typ av vevparti man vill använda. Har alltså ingenting att göra med vilket cykelmärke man har. De mest vanliga är 115, 113, 111 och 102 mm och nu pratar jag racers, inget annat. Observera att på äldre vevlager är axlarna dessutom osymmetriska medans de på modernare kassettlager är symmetriska.

Man kan säga att generellt sett så var/är ISO en europeisk standard och JIS är en asiatisk sådan. ISO används av italienska tillverkare som Campagnolo, Gipiemme, Ofmega etc samt på bancykelvevar från Sugino m fl icke europeiska tillverkare. Även gamla Shimano som t ex Dura Ace 7400 använder en äldre variant på ISO, ett sådant vevparti fungerar utmärkt ihop med Campagnolo Nuovo Record som exempel.

Annars använder de flesta idag JIS standarden. Skillnaden mellan de två är att ISO är aningen smalare än JIS. Det brukar fungera att montera ett ISO vevparti på ett JIS lager, det är bara det att veven hamnar c:a 4 mm längre ut än normalt så tipset där är att välja en aning kortare axel.

Problemet med att göra tvärtom är att axeln kommer att sticka ut alldeles för långt på vevarmen, den bottnar s a s, så man inte kan dra fast denna ordentligt med ett rejält glapp-problem som följd. Det bästa är ju förstås att använda ISO på ISO och JIS på JIS, men det är inte alltid man har möjlighet att göra så. I sämsta fall får man lov att experimentera sig fram helt enkelt.

Det finns ju mängder av bra vevlager att tillgå, Campagnolos olika både kassett och vanliga som Nuovo Record är alltid bra. Har ett gammalt sådant på en cykel som har ett sammetsmjukt precist lagerspel och då har jag inte servat lagret på de senaste 10 åren! Ett annat suveränt vevlager är Shimano Dura Ace 7400-serien som dessutom är tätat. Ett annat jag gillar är tyska FAG-Nadax Favorit som använder maskin kullager och är väldigt enkelt att serva.

Modernare kassettlager jag kan rekommendera är givetvis Campagnolos och Shimanos dyrare varianter. De billigare Shimano är ok men man får vara försiktig vid monteringen då man lätt förstör skålarna som är i plast. Faktum är att jag gissar att större delen av Shimanos lager egentligen tillverkas av Tange i Japan och Tanges egna lager är klart bättre i det hänseendet då skålarna är i stål eller aluminium, kraftigare grejor. Taiwan firman Token tillverkade nyligen en uppsättning fina lager, både ISO och JIS, med både stål och titanaxlar, i många olika längder, som var en uppgradering av de enklare Campagnolo och Shimano lagren.

Sedan fanns/finns det förstås en massa olika speciella tillverkare av vintage och moderna lager som Omas, FT Bologna, PMP, Phil Wood, IRD m fl bara för att räkna upp några på rak arm som tillverkade /ar fina vevlager i olika dimensioner. IRD (Interloc Racing Design) tillverkar ett intressant lager helt i metall, flaskformat vilket är perfekt om man vill använda sig av intern wiredragning och där de även använder utbytbara skålar med olika gängning, t o m fransk om man skulle behöva detta. Perfekt om man vill använda moderna delar på äldre vintage ramar.

Här nedan ett antal bilder på olika vevlager, det mesta plockat från webben...enjoy..









fredag 15 januari 2021

Sadlar, passform och sittställning

Har rensat i sadelbeståndet och sålt bort en hel del som jag känner att jag aldrig hinner använda. När jag arbetade med cykel för länge sedan så var vi generalagenter för bl a Selle Italia. De producerade många fina modeller men Turbo-serien var/är nog min favorit där. En konkurrent till dem var Selle San Marco som också lyckades ta fram många fina sadlar som Concor, Rolls och Regal.

Det här är sadlar som jag använder fortfarande idag, de passar min bak helt enkelt. Jag tillhör inte dem som räknar gram på en cykel så även om de väger aningen mer än de moderna sadlarna så uppvägs det av komforten och passformen. En sadel som Rolls Due på bilderna härnedan kan man sitta länge på - om den är rätt inställd vill säga.




Detta med sadlar är ett intressant kapitel i sig; sadelns form ska passa den individuella baken till att börja med, sedan måste man ställa in den rätt som sagt och sedan måste man hitta rätt byxa till den! Den första biten kan man inte se, där får man chansa och prova sig fram tyvärr. Trial and error.

Att ställa in sadeln rätt är inte så svårt och det är trots allt en väldigt individuell fråga. Några riktlinjer är dock att man bör utgå från att sadeln ska vara i plant läge (kolla med ett vattenpass) och inte tippa upp eller ner mer än några mm. Höjden på sadeln finns det många olika sätt att räkna ut men det jag använt mig av i många år är den uppsättning regler och mått som utarbetades under 80-talets början av Cyrille Guimard m fl i det franska Renault-Elf stallet. Dessa idèer utvecklades senare vidare av Bernard Hinault och hans dåvarande tränare Paul Köchli och de stämmer nästintill exakt på mig i alla fall.

Måtten som fås fram med de enkla formlerna här nedan är relativt exakta, men kan (och bör) justeras beroende på personlig smak. De är inte att betrakta som exakta sanningar. Kom ihåg att det är millimetrar det är fråga om och dessa gör en stor skillnad ju längre tid du sitter på cykeln.

För att få fram ramhöjden skall innerbenlängden mätas, stående barfota med fötterna ihop rakt mot en vägg, från golvet till bäckenbenet (det du sitter på) och multipliceras med 0,66. Höjden på sadeln får du fram genom att multiplicera innerbenlängden med 0,883. Observera även att med clipslösa pedalsystem, så måste du öka det senare med c:a 0,5 -1.0 cm (undantagna Time m fl liknande med s k låg bioposition).


Utgå från dig själv och vad du upplever som bekvämt och effektivt. Mät och prova dig fram i små doser och prova under en längre tid innan du ändrar något. Vilka byxor man använder är det ingen som pratar om vad jag vet, men det är något som jag har upptäckt gör en stor skillnad.
Tack vare att jag har ett flertal olika cyklar med olika sadlar så har jag sedan länge varit medveten om att byxorna spelar en väsentlig roll. Olika byxor fungerar olika bra med olika sadlar helt enkelt. Rolls Due'n härovan som exempel fungerar ypperligt med att par Castelli byxor som exempel men inte alls med vissa andra.

Sammanfattningsvis kan man säga att man ska inte vara rädd att prova olika alternativ. Att hitta rätt kombination av sadel, byxor och sittställning kan ta sin tid men det är väl värt besväret för när man har hittat det optimala läget så klarar man av att sitta länge på cykeln och att dessutom cykla effektivt och snabbt. Min åsikt är att man kan inte cykla riktigt fort eller långt om man inte känner sig bekväm på cykeln, cykeln och cyklisten ska helst utgöra ett ekipage som fungerar perfekt tillsammans. Det är då cyklingen blir riktigt rolig, häftig eller vad man nu vill kalla det.

onsdag 30 december 2020

Gängade styrlager - olika men ändå så lika

 På förkommen anledning; har hjälpt en cykelvän med hans styrlager och vi kom fram till ett par intressanta detaljer som många kanske inte tänker så mycket på.

Den första biten handlar om preparationen dvs att man förarbetar styrhuvud och gaffelkronan innan man monterar styrlagret. Man behöver brotscha och planfräsa styrhuvudet lite lätt innan montering så att lagret hamnar i linje. Sen behöver man brotscha gaffelkronan, sätet för den nedre konan så det är helt jämnt och rakt. För att göra detta behövs specialverktyg och det finns många sådana från bl a Campagnolo, VAR och Cyclus bara för att nämna några. 

Bygger man många cyklar kan man med fördel investera i sådana verktyg, annars tar man med ramen till en specialist som har sådana, det är klart värt besväret. Den den ende jag vet i Stockholm idag som erbjuder den tjänsten är Mats Lönnquist på ECI i Älta. Finns det fler så hör av er i kommentarerna härnedan.

När man fått den biten klar kan man börja montera styrlagret och det är inte svårt att tillverka ett eget verktyg för ändamålet med en gängad stång, ett antal brickor av olika storlek och några kraftiga muttrar. Man behöver inte ett specialverktyg från Campagnolo, Park Tool m fl även om de underlättar förstås.

Något som är mycket viktigt, tycker jag i alla fall, är att man fräschar upp gängorna på gaffeln och sedan monterar ett styrlager med exakt rätt dimensioner. Franska lager går bara att montera på en franskgängad gaffel. Men italienska och engelskgängade lager går att montera om varandra om man inte är alltför petig men det anser jag att man ska vara ändå.

Somliga pratar om klass A och klass B passform och det stämmer - ett italienskt styrlager som monteras på en italienskgängad gaffel går på utan motstånd och med en perfekt passning. Blandar man så blir det inte så, lagret går på men med ett visst motstånd och passformen blir inte optimal, man kan känna ett visst glapp om man har känsliga fingertoppar! Bra, men njae, inte riktigt ok enligt mig.

Detsamma gäller förstås vevlagret också, överhuvudtaget ska man se till att ALLA gängor på en ram stämmer med det man tänker montera och förarbetar man dem så blir det ett rent nöje att montera komponenterna sedan. Man kan få på allt med handkraft i stort sett utan motstånd eller hugg.

fredag 27 november 2020

Bianchi förändringar under 1978

Det senaste halvåret har jag roat mig med att studera min Bianchi Specialissima Superleggera från 1978 lite mer i detalj. På 1970-talet hade Bianchi tre olika toppmodeller, Specialissimas, som man tillverkade i sin särskilda tävlingsavdelning, den sk Reparto Corse; Professionale, Superleggera med Nuovo Record och lättade andra komponenter och Barcelona med Super Record.

1978 var ett speciellt år för Bianchi. Man uppgraderade och moderniserade modellerna gradvis under året. Bianchi var traditionellt konservativa, designen var sparsmakad och detaljerna på ramarna långlivade. Jämfört med andra märken från samma tid kunde Bianchi nästan ses som lite gammalmodiga faktiskt. 




Min egen Superleggera här ovan som är byggd i januari 1978 är ett bra exempel på detta. Den har fortfarande de äldre svarta dekalerna och minimalt med krom, bara på gaffeländarna där det verkligen behövdes. Campagnolo 1010/A långa gaffeländar bak. Ramen är byggd för de då relativt nya 'piccolo' bromsarna (47mm i höjd, jämfört med standard 52mm) men med långa axlar och vanliga fästbultar, den har lödfästen för växelreglage, flaskställ och bakväxelwirestopp men fortfarande lösa fästclips för bakbromswiren. 

Den är byggd i Columbus SL och av någon som verkligen kunde sin sak, antingen mästaren Piero Piazzalunga själv eller av någon medhjälpare på Bianchi Reparto Corse. Ramen har en inbyggd respons och en känsla som gör den överlägsen många andra SL ramar, här har rörens kvaliteter utnyttjats maximalt med obefintlig distortion vid byggandet. Resultatet - en kanonram kan jag säga efter att ha använt den intensivt under sommaren!


På Stefan Schaefter's Speedbicycles finns en till Superleggera som är identisk med min och det roliga med den är att även den är byggd i januari 1978. Ram numret är 007 och min har 016!

Om man sen tar och jämför med en annan Specialissima från i juni så upptäcker man snabbt vissa förändringar. Först och främst de nya dekalerna i mörkblått-guld, fortfarande den gamla Columbus-dekalen, de bytte också utseende det här året. Sedan de modernare Campagnolo 1010/B korta ändarna som ändå hade funnits ett tag. Den är fortfarande byggd för piccolo bromsar med långa axlar och med samma lösa fästen för bakbromswiren. Bilderna här tagna från webben.


Det verkar alltså som om man började modernisera upp Specialissima ramarna någon gång under sommaren 1978, det är en kvalificerad gissning från min sida. 1979 är de ytterligare mer moderniserade med mera krom och med kompletta lödfästen inklusive för bakbromswiren. Om det är någon som vet mer om ramarna från det här året får ni väldigt gärna höra av er till mig. Det skulle jag uppskatta.






lördag 31 oktober 2020

Nya tag

Över ett år sedan jag skrev något på bloggen och det har varit ett mycket märkligt år, för de flesta av oss. Det har hänt mycket och cyklarna har verkligen kommit i skymundan. Själva cyklandet har varit det jag fokuserat på och det har varit givande då jag upptäckte hur mycket jag tappat de senaste åren.

Men så sakteliga har jag börjat meka och plocka lite med de cyklar och delar jag har kvar, har avyttrat en hel del också. Av en slump fick jag i somras tag på en ganska rolig komponent, en klassisk Super Record bakväxel av sista generationen, c:a 1985-87, NOS i kartong med instruktioner.

Tog ett antal bilder på denna och jag tror att de kan vara av intresse för fler.